En torsdag i mitt liv.

Ska vi inte blogga ikväll, undrade jag? Kan vi väl, men vi har ju inga roliga foton från idag, svarade matten. Vi tar väl dom vi har då, sa jag bestämt. Roliga eller ej! Dagen började bra, alla var hemma och solen sken. Att morgonsola i köket är en trevlig aktivitet.

Sen drog matten och jag till skogs, det blev en skojig långpromenad. Skojigast av allt? Tro det den som vill, men plötsligt, bara så där, kom Tiger skuttandes i skogen! Snacka om glada hundar! Så vi slog förstås följe och så blev promenaden dubbelt så rolig!

Sen har vi inga foton från resten av dagen, men så här blev den: Efter att matten ätit lunch, cyklade hon iväg med spårpinnarna. Då blev det pirrigt i mig, det är svårt att vänta hemma när man vet att det läggs spännande spår. Hussen sa att matte kommer snart, men det var inte sant för det dröjde länge!

Sen skulle vi vänta i två timmar, så då tog vi varsin tupplur. Och när vi kvicknade till hade det nästan gått två timmar så vi drog iväg. Spåret gick mest på öppen mark och i kärr, bara pyttelite i skogen. Fast det blåste halv orkan med ishavsvindar, följde jag spåret utan tvekan, men blåsten gjorde att jag faktiskt missade två pinnar som ligger kvar därute. Synd om dom. Hade dom inte varit så attans nya och luktfria så hade jag tagit med dom hem med dom andra inluktade pinnarna.

När vi ändå var ute i kylan och blåsten och var lortiga så passade vi på att köra lydnaden på en gång. Det blev mycket fritt följ, inkallningar och fjärr, Jo, och så slutade vi med riktigt fartiga apporteringar, det var rackarns kul!

När vi kom in la jag mig tillrätta i bian och där ligger jag än...

Tonåring i familjen.

Idag fyller min katt Alf 13 år. Så då skulle jag fira honom. Jag gav honom det finaste jag har: korvsnuttar, ost och en köttbulle. Eftersom han fyller tonåring så tänkte jag ut att han skulle få sina presenter i ett vinglas, för han börjar bli vuxen nu. Men attans också, sa Alf. Hur sjutton ska jag nå ner till godsakerna har du tänkt?

Oj, kanske inte så smart uttänkt, kom jag på. Kan jag hjälpa till?

Min tunga är längre än din.

OK, sa Alf, men sno dig på. Jag är sugen!

Jobba på! Jaja, jag föröker allt jag kan. Rackarns svårt att få tag på gottiset!

Åh, jag ger snart upp, suckade stackars födelsedagsbarnet.

En sista stor kraftansträngning! Alf kunde inte hålla sin tunga i styr när han såg hur jag slet. Nåväl, till sist lyckades jag slicka upp korv, ost och köttbulle, men dom slank ner i mitt svalg. Matten såg och gav Alf nya gottisar. Se det var en riktig tonårshippa!

Sen kom Alf förbi när jag kollade min fina nya bok som jag vunnit på Olgas blogg. Åh, en present till till mig, utbrast han glatt! Men den handlar om hundmassage, och jag tror inte att Alf vill syssla med det, så jag behåller boken. Den är jättefin! Tack Olga!

Annars var vi vid hundklubben för första gången i år, på kursstart i kväll. Det viktigaste vi skulle göra där var att hämta mina priser som jag fick på årsmötet som vi inte var på. Rackarns matten glömde förstås, så nu har jag fortfarande inte sett vilka pokaler jag fått!

Häpen matte och kojinventering.

I morse slog jag matten med häpnad. Först blev jag förvånad för hon tog mig till Tigers hus och där satte hon på mig spårselen...vad nu, tänkte jag? Jo, igår lunch hade hon lagt ett spår till mig i skogen som gränsar till Tigers hus, det hade det gått elva timmar sen dess och det hade blåst halv storm hela tiden. Nu skulle hon testa mig och se om jag kunde hitta spåret. Vaddå, klart som korvspad, sa jag och ångade iväg som en dammsugare och plockade alla åtta pinnarna . Lätt plätt! Kom med en svårare utmaning, uppmanade jag henne! Här står jag vid Tigers grind och fattar ingenting. Jag brukar inte spåra hemma hos folk så där...

När det var fixat drog vi till skogs. Det var fint där.

Fast mitt i skogen hittade jag det här skrotet. Inte så prydligt, tycker jag.

Sen kom jag på att jag skulle visa er några kojor. Dom finns i massor av modeller och i olika skick, överallt i mina skogar. Här är en med grön stol.

En kamouflerad...hah...trodde dom ja. Den var inte svår att hitta för en spårare som jag!

En som fallit ihop. Hoppas den inte var bebodd just då.

En lång och ståtlig.

En fladdrig.

Och en mitt i mossan. Det var bara ett litet smakprov, jag kanske visar fler en annan gång.

Vår våffeldag.

Jag vill fira våffeldag idag, sa jag i morse. OK, sa dom, men det får bli till lunch. Först ska vi jobba lite. Så då la matten ett fint, långt spår till mig. Efter att jag hade gått det hur bra som helst så tränade vi en massa annat och gick en promenad. SEN var det våffeldags!
Alf och jag ville ha picnic så vi åt ute. Alf började glufsa omedelbums. Jag väntade förstås på "varsågod" innan jag kastade mig över delikatessen.

Här hugger jag in!

Jag var så rackarns glupsk så våfflan fastnade i gommen...

...attans besvärligt blev det...

...jag fick trixa och greja innan våfflan lossnade och åkte ner i magen!

När min tallrik var tom höll Alf fortfarande på....kan ge mig den på att hans portion var bautastor jämfört med min.

Sen trodde jag att vi skulle smälta maten, men då käkade Alf en mus som grädde på moset.

Jag ville alls inte käka möss, utan var såååå nöjd med våffla, grädde och blåbär. Lånetuppen och jag la oss tillrätta och kollade på när Alf åt dessert. Det såg äckligt ut tyckte vi. Det ligger överblivna våffelhjärtan i frysen, har jag sett. Det står "Rudis träningsgodis" på dom. Det tycker jag är bra.

Fartfylld kväll.

Idag kom matten hem med sprillans nya joggingskor. Dom gick hon omkring med i köket och cirklade runt i. Oj, vad det spritter i joggingbenen, utbrast hon plötsligt! Så tog hon på sina gamla, smutsiga, fula skor och så pilade vi iväg tillsammans ut i vårkvällen! Vi gled fram som två antiloper i lervällingen. Lika bra hon lät dom nya skorna stå kvar i garderoben.
När vi kom hem stretchade vi. Då brukar jag luta mig lite mot matten för att se om hon ska ramla omkull. Det gör hon aldrig.

Matten var så attans nöjd med mitt spring-sällskap ikväll så hon plockade raskt fram några uppletande-grejor, vallade en ruta och så fick jag springa ut och leta! Och tänk, jag var så rackarns uppe i varv efter joggingen så jag sökte med sån raketfart så jag fick tokfnatt i rutan och for runt som en ballong som luften pruttar ut ur! Fast utan ljudeffekt. Det tog en evighet tills jag lugnat ner mig tillräckligt så jag kom ihåg vad jag hade för mission där i rutan, men då gick det fort att hitta grejerna! Jag har haft en alldeles underbart fartfylld kväll! Nu ska jag sova gott.

Te-uppsnokare.

Var är min luktbräda, frågade jag plötsligt i kväll? Den har jag knappt sett sen i julas. Nu vill jag testa om jag kan hitta karet med te bland alla kar med Frolicar! Brygg lite te snabbt som attan, uppmanade jag matten! Jag känner mig taggad!

Det var lätt plätt i kväll. Man sätter sig bara bredvid karet med te och struntar i Frolic-karen. Nästa gång vill jag ha mer av en utmaning, tack!

Post från en prinsessa.

Men Hallå! KOLLA!, utbrast jag nyss! Ett lukta-gott paket! Hur länge har det legat här till ingen nytta? Vad står det...vad står det!!! Är det till mig??? LÄS, krävde jag!
Det visade sig vara till MIG! Det var flera veckor sen jag sist fick post så det var verkligen på tiden! Så jag tog mitt fina paket och öppnande det. Det blev stökigt!

Kolla, kolla...attans fin bok och ett kort med pussmärken på från en av mina Frejor! Skånska Prinsessan Freja! Ni vet hon som gillar kläder fast jag gillar henne utan :-)

Men vad var det som luktade så rackarns gott då, undrar ni förstås? Ett öra och en tuggpinne!!!! Jag var så oregerligt ivrig när jag fick tag på dom så jag fick käka upp dom omedelbums fast det bara är måndag idag!

Tack snälla, gulliga, snygga, fina Prinsessan Freja för vinsten!

Cirkelrapport.

Ikväll tog jag ut parasollfoten och så cirklade jag av hjärtans lust. Bara så ni ser att jag jobbar på med Zeldas utmaning. Det går framåt! Liiiite slarvar jag men inte så mycket.

Öl och giftpinne.

Idag var en fin dag för skogsavverkning. Jag fixade till en stubbe.
Nädå, jag var inte ensam skogskarl idag! Tiger och jag jobbade tillsammans. Det fanns en pinne som vi båda behövde samtidigt. Då kämpade vi lite vänskapligt.

Efteråt smakade det bläh på tungorna. Det var nog en giftpinne.

Sen hittade vi en supermysig koja i skogen. Här var det förberett för korvgrillning. Allt fanns på plats, till och med öl, men ingen korv hur vi än letade. Ölflaskorna hade frusit sönder så vi fick inte gå nära dom, fast vi är inte så intresserade av öl ändå, Tiger och jag. Man kan ha kul utan alkohol, tycker vi.

För att bevisa det hade vi hur roligt som helst utanför kojan!

Jakt och hopp och skutt!

Och stora kramen!

Vi dansade och sjöng...allt utan öl i kroppen! Klara i knoppen!

När vi sansat oss tog vi en gemensam inspektionsrunda i solen.

Det var attans halt under nysnön så matten bjöd på två störtdykningar, en framåt och en bakåt. Tillsammans med dikesdyket hon gjorde häromdan är hon ganska mör nu! Tigermatten ramlar nästan aldrig omkull. Hon måste vara en stadigare sort.

Sista sträckan hem gick över ett gärde i solsken och fågelkvitter. Det var rackarns mysigt.

Kvälls-syssla.

Jag hade stökat till förfärligt i kväll. Så innan jag fick kvällspromenaden måste jag städa undan. Varken Gösta eller Apan var särskilt samarbetsvilliga. Allt får man fixa själv.

Dagen före snöstormen.

I morse skulle vi lägga ett spår till mig, för i morgon ska det snöa hur mycket som helst, så då blir det inga mer spår på länge. Vi hade spanat in en ny bar skogsbacke som såg passande ut. Men vi stötte på patrull. Värsta djupaste och bredaste diket måste vi över för att komma dit! Jag gick över på isen titt som tätt och visade, men så ta mig sjutton att jag fick matten att hoppa eller jumpa över!Sen gjorde jag jordens fynd: en bro! NU kan vi knata över, ropade jag exalterat! Trodde jag det. Själv var jag på väg över flera gånger, men matten...nädå, inte en chans! Så vi gick till vår vanliga spårskog och la ett bra spår. Under väntetimmen härjade vi på skaren. Inkallningar, apporteringar, fotboll och fotgående stod på schemat. Fast det kan man inte tro när man ser mattens mästar-actionfoto från då.

Spåret var superkul och fort gick det! Jag tycker att spårläggaren får skylla sig själv om hon inkluderar ett lerdike. Och om sen jag har lite bråttom efter diket och hon halkar och åker kana på rumpan nerför kanten kan ju aldrig vara mitt fel...eller? Vill ni se hennes blöta och iskalla ändalykt? Här är den...

Fast vi har tvättmaskin så nu är byxor och jacka och underbrallor rena igen! Rumpan vet jag inte. När vi käkat lunch kollade jag ut och konstaterade att min sol-soffa ännu inte stod på plats för säsongen. Hämta den, föreslog jag hussen! Så då gjorde han det. Det är nåt som saknas, funderade jag.

Plötsligt kom jag på det! Mina dynor för tusan hakar! Så då kom man omedelbart med dom och fixade i ordning till mig. Och Alf förstås.

På kvällen cirklade jag på parasollfoten och det gick attans bra. Sen joggade vi en stund för i morgon får vi väl ta på skidorna igen.